Växtnäring
Vad är växtnäring?
Växtnäring är det som växterna behöver för att kunna fullfölja sin livscykel. Växterna kan endast ta upp näringen i mineralform och man kan dela in växtnäring i två undergrupper; makronäringsämnen och mikronäringsämnen.
Makronäringsämnen
I denna grupp ingår ämnen så som kol, syre, kväve, svavel, fosfor, kalcium samt magnesium. Kväve och fosfor är de ämnen som växterna lider mest brist av. Detta på grund av att kväve endast kan tas upp av kvävefixerade bakterier och att det finns ett underskott av fosfor.
Mikronäringsämnen
Till den här gruppen hör järn, bor, koppar, klor, zink, molybden samt mangan. Dessa ämnen behövs endast i små mängder. När halterna av något ämne, främst järn och mangan, blir för stort blir halterna toxiska för växterna. Växterna kan bli förgiftade vid syrebrist på grund av att näringsämnena omvandlas till mer lättlösiga former och förekommer då i en mer ansenlig mängd.
Tillåtna gödselmedel
Enligt KRAV’s lista får dessa gödselmedelanvändas:
• Gödsel – oh jordförbättringsmedel som tillförts från gården, måste analyseras på sitt innehåll av tungmetaller, radioaktivitet och andra oönskade ämnen om det finns en anledning att tro att halterna är höga.
• Stallgödsel, torv, alger, tång och människogödsel får användas.
• Stallgödsel får köpas in från andra gårdar, dock inte från besättningar med burhöns, inomhusproduktion av nät i spaltgolvboxar eller konventionellt slakt- och svinuppfödning
• Icke-processade mineralgödselmedel får tillföras. Malda bergarter får användas. Dit räknas stenmjöl, råfosfat, apatit, kalk från kalksten, alg kalk, dold silikatkalk, vedaska och gips.
• Spårämnesgödsel får endast användas i växande gröda efter prövning av KRAV.
• Avfall från hushåll, slakteri och livsmedelsindustri får användas om det inte behandlats så att det är olämpligt för spridning.
• Avloppsslam från reningsverk kan godkännas efter prövning från KRAV. Avlopp från trekammarbrunnar eller liknande får användas om där bara miljöanpassade kemiska produkter används. Kontrollera med KRAV före användning.
Gödsel i det ekologiska jordbruket
I den ekologiska odlingen nyttjas inte handelsgödselmedel. Man kan ändå uppnå en god produktivitet genom att använda sig av naturliga gödselmedel från den egna gården. Målet med gödslingen i ekologisk odling är att kunna försörja sig med det råmaterial som finns att förbrukad på den egna gården.
Stallgödsel
Stallgödsel är på gården en dyrbar tillgång. Genom att använda sig av stallgödsel tillförs växtnäringen på ett bra sätt. Genom att gården ska vara självförsörjande kan fodertillgången begränsa djurantalet och på så sätt också odlingsarean.
Kol och kväve har stor betydelse i behandlingen av gödsel. Kolet förser mikroorganismer i marken med energi så att de kan föröka sig och ta upp kväveföreningar som sedan förs vidare till växten.
Mineralgödsel
Växter har möjligheten att ta upp mineralen främst genom markvittring. Mykorrhizan, som är komplexet mellan svampars mycel och växternas rötter , spelar stor roll för fosforupptaget.
Ibland är det så att mineralerna i jorden inte räcker till. Eftersom det vid skörd försvinner mineralämnen från marken. Det kan vara så mycket som 10 kg/ha och år från en gård utan djur och ca 5 kg/ha och år för en gård med djur.
Genom att separera urin från stallgödseln och sprida detta var annat eller var tredje år är en åtgärd för att minska kaliumbrist. Man kan också kalka för att reglera pH-värdet som också är viktigt för mikrolivet i jorden. Kalken binder också tungmetaller och förbättrar jordstrukturen.
Urlakning
Växtnäringen kan läcka från åkermark och bidrar då till bland annat övergödning. Det är en naturlig process som kräver ett nederbördsöverskott och får näringsämnen att följa med från åkern. De näringsämnen som bidrar till övergödning är som tidigare nämnt; fosfor och kväve.
Under de senaste åren har dessa läckage minskat genom miljöarbeten främst från lantbrukare, privatpersoner och olika projektgrupper. Ett projekt kallat ”Greppa näringen” har startats i förmån för att minska urlakning. Där kan bönder i södra Sverige få råd och hjälp för att nå de mål, Man måste minska den nuvarande halte, 30-50 kg N/ha till 10 kg N/ha. Detta har riksdagen tagit beslut om.
Växtnäring är det som växterna behöver för att kunna fullfölja sin livscykel. Växterna kan endast ta upp näringen i mineralform och man kan dela in växtnäring i två undergrupper; makronäringsämnen och mikronäringsämnen.
Makronäringsämnen
I denna grupp ingår ämnen så som kol, syre, kväve, svavel, fosfor, kalcium samt magnesium. Kväve och fosfor är de ämnen som växterna lider mest brist av. Detta på grund av att kväve endast kan tas upp av kvävefixerade bakterier och att det finns ett underskott av fosfor.
Mikronäringsämnen
Till den här gruppen hör järn, bor, koppar, klor, zink, molybden samt mangan. Dessa ämnen behövs endast i små mängder. När halterna av något ämne, främst järn och mangan, blir för stort blir halterna toxiska för växterna. Växterna kan bli förgiftade vid syrebrist på grund av att näringsämnena omvandlas till mer lättlösiga former och förekommer då i en mer ansenlig mängd.
Tillåtna gödselmedel
Enligt KRAV’s lista får dessa gödselmedelanvändas:
• Gödsel – oh jordförbättringsmedel som tillförts från gården, måste analyseras på sitt innehåll av tungmetaller, radioaktivitet och andra oönskade ämnen om det finns en anledning att tro att halterna är höga.
• Stallgödsel, torv, alger, tång och människogödsel får användas.
• Stallgödsel får köpas in från andra gårdar, dock inte från besättningar med burhöns, inomhusproduktion av nät i spaltgolvboxar eller konventionellt slakt- och svinuppfödning
• Icke-processade mineralgödselmedel får tillföras. Malda bergarter får användas. Dit räknas stenmjöl, råfosfat, apatit, kalk från kalksten, alg kalk, dold silikatkalk, vedaska och gips.
• Spårämnesgödsel får endast användas i växande gröda efter prövning av KRAV.
• Avfall från hushåll, slakteri och livsmedelsindustri får användas om det inte behandlats så att det är olämpligt för spridning.
• Avloppsslam från reningsverk kan godkännas efter prövning från KRAV. Avlopp från trekammarbrunnar eller liknande får användas om där bara miljöanpassade kemiska produkter används. Kontrollera med KRAV före användning.
Gödsel i det ekologiska jordbruket
I den ekologiska odlingen nyttjas inte handelsgödselmedel. Man kan ändå uppnå en god produktivitet genom att använda sig av naturliga gödselmedel från den egna gården. Målet med gödslingen i ekologisk odling är att kunna försörja sig med det råmaterial som finns att förbrukad på den egna gården.
Stallgödsel
Stallgödsel är på gården en dyrbar tillgång. Genom att använda sig av stallgödsel tillförs växtnäringen på ett bra sätt. Genom att gården ska vara självförsörjande kan fodertillgången begränsa djurantalet och på så sätt också odlingsarean.
Kol och kväve har stor betydelse i behandlingen av gödsel. Kolet förser mikroorganismer i marken med energi så att de kan föröka sig och ta upp kväveföreningar som sedan förs vidare till växten.
Mineralgödsel
Växter har möjligheten att ta upp mineralen främst genom markvittring. Mykorrhizan, som är komplexet mellan svampars mycel och växternas rötter , spelar stor roll för fosforupptaget.
Ibland är det så att mineralerna i jorden inte räcker till. Eftersom det vid skörd försvinner mineralämnen från marken. Det kan vara så mycket som 10 kg/ha och år från en gård utan djur och ca 5 kg/ha och år för en gård med djur.
Genom att separera urin från stallgödseln och sprida detta var annat eller var tredje år är en åtgärd för att minska kaliumbrist. Man kan också kalka för att reglera pH-värdet som också är viktigt för mikrolivet i jorden. Kalken binder också tungmetaller och förbättrar jordstrukturen.
Urlakning
Växtnäringen kan läcka från åkermark och bidrar då till bland annat övergödning. Det är en naturlig process som kräver ett nederbördsöverskott och får näringsämnen att följa med från åkern. De näringsämnen som bidrar till övergödning är som tidigare nämnt; fosfor och kväve.
Under de senaste åren har dessa läckage minskat genom miljöarbeten främst från lantbrukare, privatpersoner och olika projektgrupper. Ett projekt kallat ”Greppa näringen” har startats i förmån för att minska urlakning. Där kan bönder i södra Sverige få råd och hjälp för att nå de mål, Man måste minska den nuvarande halte, 30-50 kg N/ha till 10 kg N/ha. Detta har riksdagen tagit beslut om.
Kommentarer
Trackback
