Övergödning
Övergödning
Övergödning, eller eutrofiering, orsakas av att näringsämnen frigörs från marken i så stor omfattning at ekosystemens förmåga att tillgodogöra sig dem överskrids. Övergödning gynnar alger som i sin tur leder till igenväxning av vattendrag.
Under växtsäsongen finns det grödor som tar hand om kvävet, som främst bidrar till övergödning. Senare under året då det inte finns någonting växande kan näringsämnena försvinna från åkrarna med regnvattnet och förorena åar, sjöar och hav. Det kan till och med rinna ned i grundvattnet.
Gödslets väg
Nedan visas en bild på den tillförda växtnäringens kretslopp. Handelsgödsel är framställt industriellt och dess väg genom naturen kan sätta sina spår. När man sprider gödslet över åkrarna kommer grödorna att ta upp näringsämnena. Beroende på vad grödan ska användas till förs ämnena vidare antingen genom vår mat eller som djurfoder. Handelsgödseln som inte tas upp rinner direkt ut i närliggande vattendrag. Genom våra kroppar förs sedan ämnena vidare ner i toaletterna och i avloppsvattnet och sedan vidare ut i vattendragen. Genom fodret som djuren äter går näringsämnena vidare till stallgödseln som sedan används som handelsgödsel igen, men även här läcker lite ut i vattnet.
Östersjön
Östersjön är ett typiskt exempel på ett övergött hav. Eftersom det enda stället där det införs färskt vatten är genom Öresund och Stora Bält mellan Sverige och Danmark sker det ingen vidare omblandning av vattnet i Östersjön. Det rinner också ner smältvatten från våra fjäll ut i havet.
Under senare delar av 1900-talet har Östersjön drabbats av övergödning genom stora mängder tillförd kväveföreningar och fosfor. När dessa näringsämnen tillförs ökar algtillväxten och därefter det döda organiska materialet faller till botten. Algerna vid ytan producerar syre genom fotosyntes. På botten lever nedbrytare som är beroende av syrgas och när så mycket dött material måste brytas ned går en hel del syre åt. Det uppstår då anoxi och i denna nu anaeroba miljö bildas svavelväte vilket i sin tur leder till mer syrefattiga bottnar.
Det sker som sagt en mycket liten omblandning av vattnet i Östersjön och det försämrar hela situationen ytterligare. Eftersom det finns två skikt i havet, det övre med bräckt vatten och det undre men en aningen saltare, skapar ytterligare problem på grund av stratifiering. Liknande problem finns även i Västerhavet men inte i lika stor utsträckning som i Östersjön på grund av att här sker en större omblandning av vattnet. .
Övergödning, eller eutrofiering, orsakas av att näringsämnen frigörs från marken i så stor omfattning at ekosystemens förmåga att tillgodogöra sig dem överskrids. Övergödning gynnar alger som i sin tur leder till igenväxning av vattendrag.
Under växtsäsongen finns det grödor som tar hand om kvävet, som främst bidrar till övergödning. Senare under året då det inte finns någonting växande kan näringsämnena försvinna från åkrarna med regnvattnet och förorena åar, sjöar och hav. Det kan till och med rinna ned i grundvattnet.
Gödslets väg
Nedan visas en bild på den tillförda växtnäringens kretslopp. Handelsgödsel är framställt industriellt och dess väg genom naturen kan sätta sina spår. När man sprider gödslet över åkrarna kommer grödorna att ta upp näringsämnena. Beroende på vad grödan ska användas till förs ämnena vidare antingen genom vår mat eller som djurfoder. Handelsgödseln som inte tas upp rinner direkt ut i närliggande vattendrag. Genom våra kroppar förs sedan ämnena vidare ner i toaletterna och i avloppsvattnet och sedan vidare ut i vattendragen. Genom fodret som djuren äter går näringsämnena vidare till stallgödseln som sedan används som handelsgödsel igen, men även här läcker lite ut i vattnet.
Östersjön
Östersjön är ett typiskt exempel på ett övergött hav. Eftersom det enda stället där det införs färskt vatten är genom Öresund och Stora Bält mellan Sverige och Danmark sker det ingen vidare omblandning av vattnet i Östersjön. Det rinner också ner smältvatten från våra fjäll ut i havet.
Under senare delar av 1900-talet har Östersjön drabbats av övergödning genom stora mängder tillförd kväveföreningar och fosfor. När dessa näringsämnen tillförs ökar algtillväxten och därefter det döda organiska materialet faller till botten. Algerna vid ytan producerar syre genom fotosyntes. På botten lever nedbrytare som är beroende av syrgas och när så mycket dött material måste brytas ned går en hel del syre åt. Det uppstår då anoxi och i denna nu anaeroba miljö bildas svavelväte vilket i sin tur leder till mer syrefattiga bottnar.
Det sker som sagt en mycket liten omblandning av vattnet i Östersjön och det försämrar hela situationen ytterligare. Eftersom det finns två skikt i havet, det övre med bräckt vatten och det undre men en aningen saltare, skapar ytterligare problem på grund av stratifiering. Liknande problem finns även i Västerhavet men inte i lika stor utsträckning som i Östersjön på grund av att här sker en större omblandning av vattnet. .
Kommentarer
Trackback
