Kväve
Kväve som grundämne
Kväve, N, är ett av våra vanligaste grundämnen. Luften vi andas består till cirka 78 % kväve. Vi har alltså väldigt mycket kväve på jorden, men för växter kan grundämnet faktisk vara en bristvara.
Växter behöver kväve för att överleva. Tillsammans med syre, väte och kol bildas långa aminokedjor som i sin tur bildar proteiner . Växter tar upp nitratjoner (NO3-) från marken som sedan djur får i sig genom att äta växten.
Kvävets kretslopp
I marken finns kvävefixerande bakterier som med ett speciellt enzym omvandlar luftens kväve (N2) till ammoniak (NH3). När ammoniaken reagerar med vatten (H2O) bildas det ammoniumjoner (NH4+) och hydroxidjoner (OH-). I förbränningsmotorer reagerar syre (O2) med kväve och bildar kvävedioxider (NOx). När dessa kväveoxider sedan reagerar med vatten i atmosfären bildas salpetersyra (HNO3) som sedan regnar ner. Nitratjoner (NO3-), som kommer från den sura nederbörden och från spridning av handelsgödsel, kan genom denitrifikationsbakterier bilda kvävgas som återigen kommer till atmosfären. Nitritjoner tas upp av växter och kvävet förs vidare till djur som äter växterna. Genom döda växter och djur samt urinämne, kan kvävet som finns i proteinet bilda ammoniak genom ammonifikation. Ammoniaken går sedan vidare till nitrifikationen igen. Genom blixturladdningar kan syrgas och kvävgas reagera och bilda kväveoxider som i sin tur övergår till nitrat. I åkermark är faktiskt de kvävefixerade bakterierna mer effektiva än utanför. Dessa binder 2-3 kg kväve per hektar och år samtidigt som andra bakterier endast binder 350 gram per år och hektar.
Kväve, N, är ett av våra vanligaste grundämnen. Luften vi andas består till cirka 78 % kväve. Vi har alltså väldigt mycket kväve på jorden, men för växter kan grundämnet faktisk vara en bristvara.
Växter behöver kväve för att överleva. Tillsammans med syre, väte och kol bildas långa aminokedjor som i sin tur bildar proteiner . Växter tar upp nitratjoner (NO3-) från marken som sedan djur får i sig genom att äta växten.
Kvävets kretslopp
I marken finns kvävefixerande bakterier som med ett speciellt enzym omvandlar luftens kväve (N2) till ammoniak (NH3). När ammoniaken reagerar med vatten (H2O) bildas det ammoniumjoner (NH4+) och hydroxidjoner (OH-). I förbränningsmotorer reagerar syre (O2) med kväve och bildar kvävedioxider (NOx). När dessa kväveoxider sedan reagerar med vatten i atmosfären bildas salpetersyra (HNO3) som sedan regnar ner. Nitratjoner (NO3-), som kommer från den sura nederbörden och från spridning av handelsgödsel, kan genom denitrifikationsbakterier bilda kvävgas som återigen kommer till atmosfären. Nitritjoner tas upp av växter och kvävet förs vidare till djur som äter växterna. Genom döda växter och djur samt urinämne, kan kvävet som finns i proteinet bilda ammoniak genom ammonifikation. Ammoniaken går sedan vidare till nitrifikationen igen. Genom blixturladdningar kan syrgas och kvävgas reagera och bilda kväveoxider som i sin tur övergår till nitrat. I åkermark är faktiskt de kvävefixerade bakterierna mer effektiva än utanför. Dessa binder 2-3 kg kväve per hektar och år samtidigt som andra bakterier endast binder 350 gram per år och hektar.
Miljöproblem
Människan som tillför mer kväve än vad som behövs kan orsaka stora problem till exempel i form av övergödning. Detta sker på lite olika sätt, dels genom åkrar som gödslats och överblivet kväve läcker ut, men också genom avloppsvatten. Människans urin innehåller stora mängder kväve som spolas ned och kommer till reningsverken.
Åtgärder
Västra Götalands län har beslutat att senast år 2010 ska utsläppen av kväveföreningar från mänsklig verksamhet minska med 30 %. Man vill också öka den ekologiska jordbruksmarken med 20 % till år 2010. Detta kommer då gynna sjöar och hav med minskade utsläpp. Man kan också få ersättning om man utför insatser för att minska kväveläckage under vinterhalvåren. Det är till mestadels i södra Sverige som dessa ersättningar finns på grunda v att det är här som det mesta av läckaget äger rum. För att minska kväveutsläpp har man prövat att sätta in urinseparerande toaletter där urinen går till bönders åkrar som gödsel.
Människan som tillför mer kväve än vad som behövs kan orsaka stora problem till exempel i form av övergödning. Detta sker på lite olika sätt, dels genom åkrar som gödslats och överblivet kväve läcker ut, men också genom avloppsvatten. Människans urin innehåller stora mängder kväve som spolas ned och kommer till reningsverken.
Åtgärder
Västra Götalands län har beslutat att senast år 2010 ska utsläppen av kväveföreningar från mänsklig verksamhet minska med 30 %. Man vill också öka den ekologiska jordbruksmarken med 20 % till år 2010. Detta kommer då gynna sjöar och hav med minskade utsläpp. Man kan också få ersättning om man utför insatser för att minska kväveläckage under vinterhalvåren. Det är till mestadels i södra Sverige som dessa ersättningar finns på grunda v att det är här som det mesta av läckaget äger rum. För att minska kväveutsläpp har man prövat att sätta in urinseparerande toaletter där urinen går till bönders åkrar som gödsel.
Kommentarer
Trackback
